Lina

Ringde på dörren tidigare idag. Jag och Martin ligger i varsin soffa och tittar på tv. Tittar på varandra, vi väntar ju inget besök... Jag stänger av ljudet på tv:n, av gammal vana, ifall det är Tv-licensen. Smyger försiktigt fram till dörren, orkar inte öppna om det är tanterna från jehovas igen...  Tittar ut genom titthålet och utanför står det en man. Tänker att jag får väl öppna och se vad han vill... Gissa vem det va... ?! Precis... ingen annan en stackars utsänd människa från just "Tv-licensen i Kiruna" som han så fint presentera sig och visade up sitt licenskort. Shit hinner jag tänka...tur att vi stänkgde av ljudet ;) Som alla vet som känner mig så är jag verkligen sämst på att ljuga, man ser direkt på mig om jag inte talar sanning... men lyckades iallfall klämma fram att "eftersom vi är studenter så har vi inte råd med en tv men skulle höra av oss om vi köpte nån en vacker dag". Kändes så himla dumt och hjärtat slog riktgit hårt, hatar att ljuga... han antecknade det så fint i sin pärm innan vi sa hejdå och jag kunde stänga dörren och återgå till mitt tv-tittande... Vill verkligen inte betala nån himlans tv-licens.. betalar ju redan en massa för att kolla på tv, ska inte det räcka?!